Imperativ översättning

Imperativ översättning
Imperativa texter är ofta korta fristående ord, fraser eller satser. Original ‘texten kan vara en varnings- eller informationsskylt, etikett, lista eller något annat kort budskap med viktig information.
En sådan översättning bör vara semantiskt exakt och entydig, eftersom den inte har någon omgivande (verbal) kotext som stöd men skall kunna ta rätt i den rådande konkreta situationen, alltså fungera pragmatisk Konnotationsproblem förekommer i allmänhet inte, eftersom det vanligtvis inte finns något känsloinnehåll i sådana texter.
I fråga om formen kan översättningen avika från originaltexten, både på grund av språkens ens olika struktur och textsortskonventioner, ofta är det fråga om vedertagna bruksmotsvarigheter.
Även textens längd kan ha betydelse. här är några åskådliga exempel på allmänna skyltar och deras översättningar.

http://translate.google.se/

http://www.stratcore.se

Tobaksrökning förbjuden

Tupakointi kielletty

No smoking
E p i k

Episk dikt både i form av prosa och och på meter skiljer sig från lyriken i och med att den till sin grundnatur är berättande, den berättar om händelser, skeenden, personer osv. Lyriken däremot ger främst uttryck för personliga, subjektiva känslor och stämningar.

Epiken har av tradition indelats i roman, novell och epos. Här behandlas under denna rubrik först den ovan nämnda underhållningslitteraturen (samt barnlitteraturen), vilka båda sysselsätter stora skaror av översättare, sedan konst- prosan (roman, novell) och sist översättning av epos.
Lyrik

Lyriken, som ursprungligen åsyftat den sång eller dikt som framfördes till ackompanjemang av lyra, representerar den äldsta formen av poesi. Den är också av förståeliga skäl den diktform som står musiken närmast och allra mest bygger på musikaliska element som rytm och takter.

Lyriken är av tradition metrisk, bunden dikt som förenar ett komprimerat innehåll, oftast en subjektiv, stark känsla eller stämning, med maximal språklig njutning i form av rim, allitteration, bildspråk, ljudmåleri osv. (t.ex. Sapfo, Alkaios, Pindaros, renässansens mästare, de tyska romantikerna med Goethe i spetsen, Keats, Tegner, Snoilsky, Runeberg). Men redan antikens greker kände tankelyriken.

Från barocken går en annan, mer intellektualistisk linje med John Donne, symbolister som Baudelaire, Rimbaud och Mallarme, modernister som Eliot, Rilke, Apollinaire, Eluard samt de flesta nordiska lyrikerna från 1940-talet framåt (i Finland t.ex. Södergran och Diktonius).

I ännu högre grad än för konstprosan gäller för lyriken att det ytterst finslipade språket med sina fina skiftningar och välvalda former är en del av njutningen, läsupplevelsen.

Språket har ett estetiskt värde i sig självt, och det ger många olika associationer. Ofta är formen lika viktig som innehållet, ibland även viktigare. Till samma textsort hör även ordspråk, aforismer, slagord, barn- ramsor, sångtexter, överhuvud allt som i mycket bygger på versmått, begynnelse- och slutrim, rytm, onomatopoesi och ljudmåleri.